Svea-Står på benen igen!!

Nu så här 2 månader efter min lilla incidens eller vad man ska säga, så börjar jag sakta att resa mig uppåt igen.. Det har varit en jobbig kamp, å den är långt ifrån över.. Jag har mkt kvar som jag måste ta itu med, som jag måste lära mig m.m.. Denna kamp kommer nog att vara svår, men som man brukar säga: det som inte dödar en, gör en bara starkare... Å det är så jag känner just nu, att jag är mkt starkare nu, än vad jag var för 2 månader sen.. Jag medicineras fortfarande, å kommer att göra det ett bra tag framöver.. Jag har oxå alkoholförbud.. (inte för att det märks nån skillnad ändå..) Jaa du, det är mkt som jag har blivit tvungen att ändra på i min livsstil just nu. Har blivit tvungen att lära mig att stanna upp lite nu & då för att känna efter vad jag känner, har blivit tvungen att ta't lite lugnt, inte leva såå himla impulsivt, att planera min vardag m.m.. Jag jobbar just, å jag trivs kanon bra med det.. Så just nu så har jag inte så mkt te frihet längre, hinner lixom inte tänka/känna efter vad som är fel, å det är skönt.. Det känns som om jag jobbar varje dag, å det är sååå skönt ändå.. Längtar till jobbet varje dag, å det är inte dåligt för att vara mig.. Men som sagt var, det är en lång väg kvar, jag har tex inte fått tebax min matlust, sexlust eller dygns rytm m.m.. Å jag litar inte heelt hundra på mig själv ännu.. Men det kommer väl så småningom..


Näe nu ska jag lyssna på min favvolåt... :-p





Nattinatt...

SvEa-OvEr AnD oUt...